#
Så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig
men känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.
Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån,
självkänslan ligger i respirator så skadad och väntar
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp
låt mig inte sitta själv idag igen
låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem
Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste vara mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner.
