Twins of Evil Tour- Marilyn Manson & Rob Zombie

Gud vilket kaos det var i onsdags då vi skulle på spelningarna.
Det kom snö till Stockholm och allting stod still. Visst det kom relativt mycket snö men det var ändå som en vanlig snödag här i Sundsvall, så sådan jävla kaos var det inte som stockholmarna sa. I alla fall så slutade all kollektivtrafik att fungera. Man fick inte tag på någon taxi på hela dagen, bussarna gick inte, tågen gick inte, flygen gick inte. Tunnelbanorna var det också problem med, i alla fall vissa linjer. När det var en timma kvar tills spelningarna skulle börja så gjorde vi ett test med tunnelbanan och det funkade fan! Tio minuters försening men annars gick det kanon. Vi kom fram till Hovet en kvart innan Manson äntrade scenen. 


När Marilyn Manson spelade så upptäckte jag hur lite jag kan sjunga med i deras låtar, det var fan pinsamt. Tack vare det och för att man knappt hörde vad han sjöng så blev spelningen ganska tråkig. Jag gäspade till och med, häh. Scenografin var det inget fel på, den var najs! Men själva bandet var fan tråkiga att kolla på tyvärr.


Rob Zombie däremot.. Oh dear lord vad bra det var! Lätt en av de bästa spelningarna jag varit på. Rob var överallt, sprang, dansade, hoppade.. Han var till och med ut och sprang runt på läktarna, haha. Han hade monster/figurer som dansade på scenen och jagade dem i bandet, flera skärmar där han visade snuttar från skräckfilmer, sina musikvideos och trailer på sin nya film Lords of Salem. Jääävligt cool scenografi, sjukt proffsig den där karln. ÄLSKART!

Blev inte att jag tog så många bilder men jag spelade in lite! Håller på att ladda upp de sista nu på youtube så länkar när de är klara. 

Stockholm: The Used

I söndags var det en riktigt bra dag!
Det var dagen då man äntligen fick se The Used. Och inte nog med det- vi fick träffa dem också! Först var det en signering på Bengans där allting gick väldigt fort. Jag som är asblyg och jätteosäker på min engelska fick inte ut så många fler meningar mer än "Hi!" och "Thank you so much!". Kunde verkligen inte komma på något bra att säga när man äntligen hade ögonkontakt och hade bara ett litet bord emellan bandet som varit favoriten i flera år. Det bästa men ändå det pinsammaste när jag stod där framme var när jag kom fram till Bert (sångaren). Vi hade ögonkontakt i några sekunder medan jag väntade på att Quinn skulle signera min vinyl och jag visste inte om jag skulle vänta med att säga hej tills det var hans tur att signera eller om jag skulle göra det då. Fick i alla fall ur mig ett "Hi!" efter några sekunders velande och en ögonkontakt som varken jag eller Bert hade gett vika till. Har hört att han inte brukar vara så pratglad så jag blev lite paff när han sa "Hi, how are you?". Min hjärna hängde inte med så jag fick bara fram ett "I'm fine.... Thank you so much" innan jag gick iväg, hahahah. Vad fjortis man låter :') Efter att vi hade fått våra skivor signerade så stod vi kvar inne på Bengans då vi inte kunde komma ut pga  kön. Så vi stod där och kollade på tills allting var slut. 


Efter signeringen drog vi tillbaka till vandrarhemmet ett tag innan vi for iväg till Fryshuset där konserten skulle äga rum. Vi var där redan vid fyra-tiden så vi gick runt och kollade lite och såg deras turnébuss. Dock så var det inga ute vid bussen så vi gick och letade någonstans att äta. Vi hittade en Subway lite längre bort där vi käkade. Gick sedan tillbaka och växlade med att stå inomhus och gå runt utomhus. Halv sju var det insläpp och då gick vi till deras merch där jag köpte en t-shirt med turnédatum på och sedan köpte öl innan vi åkte upp en våning och ställde oss på våra platser på balkongen. 

Konserten var helt jävla amazing!
Ljudet var ganska dåligt dock men i övrigt var det asbraaa. Publiken var grym den också! Alla sjöng med, skrek, applåderade och hoppade. Blev asglad att de körde mest från deras två första album och att jag fick höra The taste of ink och Blue and yellow :') 


Efter konserten skyndade vi oss ut till där deras buss stod i hopp om att få träffa dem. Två killar började snacka med oss vilket var väldigt trevligt. Sedan började allt fler människor försvinna därifrån då de inte pallade att vänta i kylan. Men jag och Anna gav oss inte! Började snacka med en annan tjej och kille som vi sedan snackade med i typ två timmar, jättetrevliga de också! Efter drygt en timma av att stå där såg vi Jeph komma ut och gå till bussen. När han såg oss så vinkade han glatt innan han gick in i bussen. Vi var kanske 6-10 stycken som stod vid grinden (notering att den stod öppen så vi kunde lätt springa fram till bussen om man så ville men vi ville visa respekt och hålla avstånd) då. Efter ett tag kom han ut och gick och snackade med oss! Jag var fortfarande blyg och vågade inte säga så mycket på engelska så jag stod mest och log/skrattade när han och de andra skämtade, hahaha. Så sjukt skön kille. Han uppskattade att vi stod och väntade ute i kylan men tyckte samtidigt att vi var lite "crazy" då han tyckte det var askallt, haha. När han hade gått för att äta så kom även Quinn ut till oss och snackade ett tag! Alltså tycker det är så himla fint att de tar sig tid till oss fans och frivilligt kommer fram och pratar, hur många kändisar gör det egentligen? Insåg verkligen denna dag varför man gillar dem så otroligt mycket.


Verkligen en av de bästa dagarna i mitt liv.
Tror inte det är så himla mycket som kommer kunna toppa det heller.
RSS 2.0