Att chocka sig själv.
24-04-2012
"Har du någonsin känt att allting är meningslöst? Att du är helt värdelös och äcklig? Har du legat i sängen och varit helt frånvarande så du uppfattar inte att du stirrar in i väggen? Att du attackeras av tankar och känslor men samtidigt känner du dig helt tom? Har du någonsin kollat dig själv i spegeln och verkligen fått känslan av att det är en främling som stirrar tillbaka, att du inte känner igen dig själv? Att du har fått pressat fram ett leende när du bara vill bryta ihop? Att du bryr dig så sjukt mycket om saker men kan samtidigt inte bry dig mindre? Att du överanalyserar och lägger så stor energi på smådetaljer att du blir alldeles utmattad? Att det slutar med att du lägger all skuld på dig själv och känner världens avsky över dig som person och existens? Har du alltid känslan av att alla hatar dig? Att folk på stan skrattar åt dig och tycker att du inte borde få finnas? Har du någonsin känt som att din själ ligger i ide eller att du är helt trasig på insidan? Har du någonsin gjort ett bildspel i ditt huvud om hur du hugger sönder din kropp och skär sönder din hals? Har du någonsin känt att det inte spelar någon roll om du dör idag?
Jag känner så, nästan varje dag."
Hittat gamla texter från 2012 och jag blir faktiskt grymt chockad hur dåligt jag egentligen mådde. Så sjukt glad att det är över, i alla fall for now. Visst att jag kommer i svackor nu också men aldrig att det håller i sig länge, eller att det är så intensivt. Jag hoppas att jag slipper halka ner dit igen.
Må aldrig så igen!!! Håll i och håll ut, glöm bort och uppskatta dig själv. Du är guld, diamanter och pärlor för en hel del männiakor på denna jord - alltid!! Vi tycker om dig såå!!