Fackplacering.

Har ni någonsin tänkt på att man alltid vill försöka placera folk i "fack"?
Medvetet eller omedvetet, man kommer inte undan det. Inte jag i alla fall. Jag diskuterade detta i somras med en vän som inte höll med. Men nu, ett halvår senare, kom hon fram till att hon är likadan. Med fack menar jag exempelvis: Vän. nära vän, bekant, ragg, kk, pojkvän/flickvän, festkompis osv osv. Jag tänkte inte på att man brukar göra det förrän Han kom in i bilden. Jag blev smått galen på att jag inte visste vad jag skulle "kalla" honom, vart han passade in. Han passade inte in i något. Varför har man dessa fack? Och varför blir man irriterad när man inte kan placera en person i något av facken? Det blir på något vis lättare att "sortera", veta vart man har personerna och vad man förväntar sig av dem. Efter en del tänkande i somras om vart jag skulle placera Honom så gav jag upp. Tillslut nöjde jag mig med att han bara blev "Han den där". På så vis hade jag inga förväntningar, på så vis kunde jag inte bli besviken. 

Nu för tiden brukar jag försöka att inte placera folk i fack, även om det är svårt.
Jag har mina närmsta vänner, sedan får det räcka. Andra är bara människor, helt enkelt. På så vis slipper jag, som jag skrev innan, ha några förväntningar och att bli besviken.
Man kan inte bli besviken på någon som man inte har placerat i ett fack.

~



Jag har nått den punkten då jag skiter i allt
Du springer runt på stan i kväll, för du vill inte sova själv, nej
Att du ligger med någon annan betyder ingenting alls
Och du kan göra vad du vill, för du betyder ingenting, nej
RSS 2.0