Stockholm: The Used

I söndags var det en riktigt bra dag!
Det var dagen då man äntligen fick se The Used. Och inte nog med det- vi fick träffa dem också! Först var det en signering på Bengans där allting gick väldigt fort. Jag som är asblyg och jätteosäker på min engelska fick inte ut så många fler meningar mer än "Hi!" och "Thank you so much!". Kunde verkligen inte komma på något bra att säga när man äntligen hade ögonkontakt och hade bara ett litet bord emellan bandet som varit favoriten i flera år. Det bästa men ändå det pinsammaste när jag stod där framme var när jag kom fram till Bert (sångaren). Vi hade ögonkontakt i några sekunder medan jag väntade på att Quinn skulle signera min vinyl och jag visste inte om jag skulle vänta med att säga hej tills det var hans tur att signera eller om jag skulle göra det då. Fick i alla fall ur mig ett "Hi!" efter några sekunders velande och en ögonkontakt som varken jag eller Bert hade gett vika till. Har hört att han inte brukar vara så pratglad så jag blev lite paff när han sa "Hi, how are you?". Min hjärna hängde inte med så jag fick bara fram ett "I'm fine.... Thank you so much" innan jag gick iväg, hahahah. Vad fjortis man låter :') Efter att vi hade fått våra skivor signerade så stod vi kvar inne på Bengans då vi inte kunde komma ut pga  kön. Så vi stod där och kollade på tills allting var slut. 


Efter signeringen drog vi tillbaka till vandrarhemmet ett tag innan vi for iväg till Fryshuset där konserten skulle äga rum. Vi var där redan vid fyra-tiden så vi gick runt och kollade lite och såg deras turnébuss. Dock så var det inga ute vid bussen så vi gick och letade någonstans att äta. Vi hittade en Subway lite längre bort där vi käkade. Gick sedan tillbaka och växlade med att stå inomhus och gå runt utomhus. Halv sju var det insläpp och då gick vi till deras merch där jag köpte en t-shirt med turnédatum på och sedan köpte öl innan vi åkte upp en våning och ställde oss på våra platser på balkongen. 

Konserten var helt jävla amazing!
Ljudet var ganska dåligt dock men i övrigt var det asbraaa. Publiken var grym den också! Alla sjöng med, skrek, applåderade och hoppade. Blev asglad att de körde mest från deras två första album och att jag fick höra The taste of ink och Blue and yellow :') 


Efter konserten skyndade vi oss ut till där deras buss stod i hopp om att få träffa dem. Två killar började snacka med oss vilket var väldigt trevligt. Sedan började allt fler människor försvinna därifrån då de inte pallade att vänta i kylan. Men jag och Anna gav oss inte! Började snacka med en annan tjej och kille som vi sedan snackade med i typ två timmar, jättetrevliga de också! Efter drygt en timma av att stå där såg vi Jeph komma ut och gå till bussen. När han såg oss så vinkade han glatt innan han gick in i bussen. Vi var kanske 6-10 stycken som stod vid grinden (notering att den stod öppen så vi kunde lätt springa fram till bussen om man så ville men vi ville visa respekt och hålla avstånd) då. Efter ett tag kom han ut och gick och snackade med oss! Jag var fortfarande blyg och vågade inte säga så mycket på engelska så jag stod mest och log/skrattade när han och de andra skämtade, hahaha. Så sjukt skön kille. Han uppskattade att vi stod och väntade ute i kylan men tyckte samtidigt att vi var lite "crazy" då han tyckte det var askallt, haha. När han hade gått för att äta så kom även Quinn ut till oss och snackade ett tag! Alltså tycker det är så himla fint att de tar sig tid till oss fans och frivilligt kommer fram och pratar, hur många kändisar gör det egentligen? Insåg verkligen denna dag varför man gillar dem så otroligt mycket.


Verkligen en av de bästa dagarna i mitt liv.
Tror inte det är så himla mycket som kommer kunna toppa det heller.
Bea
2012-11-20 @ 17:37:29
URL: http://wordtrack.blogspot.com

Hej! Nä, inte alls creepy att du kommenterar, bara kul att snacka lite med andra som gillar The Used, ju! Ja, det där med meet & greet var en lite spännande historia. Det var en rätt liten lapp på sidan av merchen, så de hade nog gjort så medvetet för att inte "alla" skulle se det och slå till, liksom. Men som sagt: askul att Jeph och Quinn kom ut till er som väntade i kylan. Jag har själv stått och väntat i svinkalla vintersverige några gånger, och så har ingen ur bandet kommit fram för att säga hej och så utan alla bara åker iväg i sin buss. Då känner man sig inte så prioriterad och uppskattad. Band som tar sig tid är guld värda!

Tänkte lite på det där du skrev om att inte våga säga mer än hej när man står där framför bandet man verkligen gillar så mycket: så är jag också! Tänker typ: nu ska jag verkligen ta chansen och säga att jag har gillat dem i x antal år och att den och den skivan betyder en massa för mig osv osv etc etc. Sedan kommer man fram och ser dem och ba "Eh, hello!" och sen typ "Thank you!" och sedan är allt över. Men egentligen spelar det ju inte så stor roll. Man vet själv vad man känner för bandet, och man har äntligen fått se att de verkligen finns. Det är fint nog. :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0