Under construction.

Jag är en sån person som lätt blir uttråkad. På livet alltså. Och det är inte alls bra, då jag brukar försätta mig i så konstiga och miserabla situationer. Jag går in för saker "just for fun", och sedan är man tillbaka till det där-Velandet, överanalyseringen och förhoppningen. Gång på gång. Varför är jag sån? Varför kan jag inte bara nöja mig med tillvaron, acceptera hur situationer kommer sluta och helt enkelt bara strunta i det? För hur kul är det, egentligen? Inte alls. Jag slipper helst dessa överanalyseringar. Men ändå kan jag inte sluta. Jag sitter här och har byggt upp en del av livet, och det senaste året har jag mått sjukt jävla bra i sin helhet, och ändå sitter jag här och väntar på att något ska hända. Rastlöshet. Rastlöshet som eskalerar i att jag tar dåliga beslut. Jag kan börja dryga runt för att sedan falla för mitt egna drygeri. I slutänden så bränner jag bara mig själv. Fast det är väl egentligen "bra", hade väl varit värre om det var någon annan som gjorde det. Det är jag som har kontrollen, ingen annan. Men jag ska försöka. Har jag lyckats byggt upp så mycket som jag gjort så borde jag kunna fortsätta. Men först ska jag försöka njuta av det jag har just nu.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0